Ett välgörande rägn har fallit de sista dagarne och kommit alldeles liksom på beställning ofvanpå den snart afslutade vårsådden. Vårarbetena hafva i år varit ganska lätta, jämte det att de kunnat värkställas tidigt, ty jorden har varit torr och lämplig att bearbeta. Landtmännen äro fullt belåtna med väderleken.

Man har i Tyskland sökt utarbeta en statistik till belysning af hvilka träd som äro mest utsatta för åskslag. Som ett hufvudresultat af undersökningarna kan fastslås att de mest utsatta träden äro popplar och ekar, därefter komma alm, ask och päronträd. De minst utsatta äro bok, kastanj, lönn och al. En mellanställning intaga lind samt valnöts-, äpple- och körsbärsträd. Jordmånens beskaffenhet är en väsentlig faktor vid bedömandet av faran för åskslag i träd. Sådana träd som växa i fuktig jord och längs floder eller åar äro särskildt utsatta. Likaledes råkar blixten oftare träd med djupgående rötter än när dessa ligga närmare ytan; sålunda äro äppleträd mera utsatta än päronträd, äfven om de växa i samma trädgård.

Under åskväder bör man därför aldrig taga plats under ekar eller popplar, och man bör likaledes lägga på minnet att ensamstående träd böra undvikas. Däremot kan man draga nytta af popplarnas och ekarnas utsatta ställning genom att använda dem som ett slags åskledare och plantera dem nära byggnader. Om man dessutom för en åskledare ned längs stammen, kan man ha stor nytta af dessa träd.

Från Delsbo skrifves 13:e dennes till denna tidning’: I år ha vi en högst märkvärdig vinter; blid väderlek och snart sagdt ingen snö, hvadan till större delen hjuldon måste användas.

Efter senaste blidvädret finnes framme i socknen med undantag af på sjöarne icke ens en isskorpa någonstädes och från skogarne kan man blott med största möda framforsla ved till husbehof; att under sådana förhållanden ej ett öre kan förtjenas på timmerforsling, behöfver knappast nämnas.

De gamle gå dagligen med surmulna ansigten och förespå ovilkorligen ett missväxtår. En lycka är imellertid, att de två föregående åren gifvit rika skördar på allt, och de, som hafva några förråd af foder och spannmål kvar, spara nu derpå för kommande hotfulla tider.

Vid qvarnarne utefter Fyrisån har man länge gjort den iakttagelsen, att vattnet plötsligt sjunker före inträffande större nederbörd. Förhållandet omtalades för personer, som sysselsätta sig med liknande observationer, men dessa ville ej medgifva rigtigheten af ifrågavarande iakttagelser, utan förklarade att det vore rimligare om man påstått att ån steg något strax före nederbörden. Saken är nu föremål för ganska noggranna undersökningar. Den som utför observationerna underrättas pr telefon från närmaste qvarn att vattnet börjat sjunka på ett sätt, som antyder förestående nederbörd. Detta inträffade senast i måndags, då vattenståndet sjönk betydligt, och på tisdagsmorgonen föll som bekant, ett ytterst häftigt regn.