Det var härom dagen på Vexiö torg. En gumma gick där och tittade sig omkring bland alla äggförsäljarne. Slutligen stannade hon framför en gubbe med menlöst utseende, hvilken bar en korg med stora, vackra ägg. Hon beundrade äggen, hvad de kostade och bestämde sig slutligen för att taga ett par tjog. Gubben räknade beredvilligt till de båda tjogen, och gumman lade dem varsamt i en kruka, som hon bar i förklädet. Då hon fått dit alla äggen och skulle betala, fann hon, att hon ”glömt” sin portmonnä.
”Men jag kan ju ställa krukan med äggen här, mens jag springer hem efter pengar”, sade hon.
”Ja, gerna det”, tyckte gubben.
Det gick en kvart, en halftimme och slutligen en timme, men gumman kom ej tillbaka. Gubben började bli otålig, men lugnade sig ändå en kvart till. Han hade ju krukan med äggen. Fattad af en plötslig misstanke lutar han sig ner och lyfter locket af krukan.
Den var bottenlös.