Artiklar med nyckelordet 'självmord'

Ur Östgötaposten 17 augusti 1906

Härom dagen kom en ferieresande köpenhamnsk detektiv spatserande i sina egna funderingar på promenaden rundt den idylliska Gentofte sjö. Plötsligen såg han några steg framför sig en ung, blond dam, som med de tydligaste tecken till sinnesrörelse sprang oroligt fram och tillbaka.

Detektiven, som trodde, att han hade en själfmörderska framför sig, blef hastigt styrkt i denna misstanke, då han såg den unga damen springa ut på en liten brygga och efter en sekunds betänketid störta sig i böljorna.

Så fort han kunde, skyndade han fram till platsen, men där fanns intet att se — blott en cirkel i vattenspegeln visade att ett eller annat föremål gått till botten.

Medan detektiven ett ögonblick stod rådvill och stirrade på den plats, där han sett den unga flickan försvinna, kommo ett par herrar rusande fram från ett buskage och störtade under höga rop i vattnet.

Samtidigt kom den unga kvinnan upp till vattenytan och fördes i land af de två herrarne. Först då fick detektiven förklaring på gåtan.

Det var en biografteater, som hade engagerat en vacker skådespelerska från en af förstadsteatrarna till att agera själfmörderska.

Den unga damen, som är en utomordentlig simmerska och kan hålla sig flera minuter under vattnet, hade gått in på biografteaterns förslag mot ett betydande honorar för besväret.

Detektiven, hvilkens nyfikenhet nu var väckt på allvar, gick på jakt efter apparaten som skulle ta upp den dramatiska bilden.

Sent omsider fann han den stående bakom en tårpil, som sände sina lutande grenar ut öfver vattnet, så att han ej varit i stånd att se den i första ögonkastet.

En smula flat öfver situationen — särskildt vid tanken på att han kanske själf kommit med på bilden — spatseirade så den köpenhamnske Sherlock-Holmes vidare till nya äfventyr.

Nyckelord: , , , , , ,

Ur Östgötaposten 14 februari 1896

Från Göteborg skrifver en korrespondent till Skånska Aftonbladet: En månadskarl i en större affär blef dödligt förälskad i en af bodfröknarne. Karlen var till ålder kommen och hon ung och fager. Olyckan ville, att hon af vänlighet gaf honom en julklapp, och det fattade han som en invit. Då han såg, att alla bemödanden voro fåfänga, beslöt han att taga in gift, hvilket han ock gjorde i källaren, tillhörande firman. Han upptäcktes dock, forslades till sjukhus, pumpades och är nu utskrifven. Men kärleken har inte svalnat. Han har förklarat, att han nog skall lyckas bättre i sin föresats att dö nästa gång.

I Antorps utmark af Veinge socken i Halland har han ”en koja”, det gälde bara att finna ”ett hjerta”. Ty fast mer än 70 vintrar strött sin snö i hans lockar, flammar ännu passionens eld i hans barm, och fast han i tre särskilda repriser njutit den äktenskapliga sällheten, har han af hela sin själ längtat efter ett huskors n:r 4. Så begaf han sig ut på giljarefärd, och hvar denne skogsbygdens don Juan drog fram, betecknades hans väg af krossade qvinnohjertan. Sjelf var han, som det heter, i valet och qvalet. Till sist, då ingen af ”landsens döttrar” fann råd för hans ögon, drog han ut i flammande land att söka sig en hustru. I Knäred fann han henne och tog på stället hennes femtio åriga enkehjerta med storm. Nu har hon ”flyttat till honom”, ty, vis af sin tredubbla äktenskapliga erfarenhet, vill han ha henne ”på prof” en tid, innan han ånyo ikläder sig Hymnens bojor. Han får emellertid antaga, att ”profvet” utfaller till vederbörandes belåtenhet. Väl är hon förstås ”både liden och laj”, men så har hon i stället en stor, grann ko och dessutom åtskilligt annat af denna verldens goda, skrifves till Hallandsposten.

Nyckelord: , , , , , , ,