Archive for the 'Brott & ordningsmakt' Category

Ur Tidning för Wenersborgs stad och län 30 november 1894

Sotaren Söderberg, född 1870 i Grangärde, Dalarne, som undergick straff i Vexjö fängelse för våld, rymde i måndags afton. Söderberg, som besitter jättekrafter, hade nedbrutit gallret i fängelsefönstret. Han efterspanas.

Nyckelord: , , , ,

Ur Norra Skåne 18 oktober 1897

En förfalskning af säreget slag har nyligen egt rum i Östra Göinge, skrifver en meddelare till M-T. Händelsen var denna: En bondgumma uppe i skogsbygden har under ett par års tid levererat smör till en person vid en af våra större jernvägsstationer. Under den senare tiden har man emellertid tyckt sig märka att smöret hade någon sorts bismak, men visste icke hvad det egentligen var. Så härom dagen, då man emottagit en leverans om några kilo, undersökte man smöret noggrannare, och fann då, att detsamma var uppblandadt med — rifven potatis. Gumman togs i förhör och erkände verkliga förhållandet. Hon måste emellertid lägga upp en 50 lapp, enär smörköparen hotade draga henne inför häradsrätten.

Nyckelord: , , ,

Ur Kalmar 23 november 1898

För en tid sedan omtalade vi, att komminister Antell i Dörby vid Svaneberg råkade ut för några i vild fart körande personer, hvarvid hans åkdon stjälpte och hr Antell skadade sig rätt allvarsamt i ena armen.
I lördags hade kyrkoherden J. Sjöborg i Förlösa varit på ett husförhör och befann sig på aftonen åkande på väg till sitt hem. Vid Sporrsjö mötte han tre skjutsar, som i ohejdad fart kommo körande vägen framåt. Kyrkoherden Sjöborg stannade sin häst efter att hafva kört åt sidan så mycket som möjligt. Detta var dock ej de fräcka vägfarandena nog, utan den första skjutsen tornade mot kyrkoherden Sjöborgs åkdon med sådan våldsamhet, att detta välte, hvarvid häst oeh vagn kommo i diket. Till all lycka erhöll kyrkoherden ej någon vidare skada, än ett lindrigare slag å ena axeln.
Skacklorna å kyrkoherden Sjöborgs vagn brötos emellertid sönder, så att han måste lega skjuts till sitt hem. Man tror sig veta, att våldsmännen voro från Sporrsjö.
Det är att hoppas, att ordningsmakten här, liksom vid förut omnämnda tillfälle, griper in och befordrar vägfridstörarne till laga näpst.

Nyckelord: , , , , , , ,

Ur Östgötaposten 26 mars 1897

Landtbrukaren C G. Sundelius i Eneby, Nässja socken, erhöll i lördags en assurerad postförsändelse, hvilken utom 250 kr. innehöll ett bref, hvari afsändaren upplyser, att han jemte några kamrater 1876 på orättfärdigt sätt åtkom 250 kr. från S. Samvetet hade nu slagit honom, och under bön om förlåtelse skickar han penningarna. Brefvet, som var afsändt från Tumba, saknade underskrift. Hr Sundelius erinrar sig, säger Östg.- Bl., att han, då han 1877 var bosatt å Dalarö, förlorade en plånbok med inneliggande 250 kr. Han trodde då att boken tappats, hvarför annonser infördes i flera tidningar, utan att den dock kom till rätta. Det är naturligtvis dessa penningar, som han nu efter 20 år så oförmodadt återbekommit.

Nyckelord: , , , ,

Ur Östgötaposten 17 augusti 1906

Härom dagen kom en ferieresande köpenhamnsk detektiv spatserande i sina egna funderingar på promenaden rundt den idylliska Gentofte sjö. Plötsligen såg han några steg framför sig en ung, blond dam, som med de tydligaste tecken till sinnesrörelse sprang oroligt fram och tillbaka.

Detektiven, som trodde, att han hade en själfmörderska framför sig, blef hastigt styrkt i denna misstanke, då han såg den unga damen springa ut på en liten brygga och efter en sekunds betänketid störta sig i böljorna.

Så fort han kunde, skyndade han fram till platsen, men där fanns intet att se — blott en cirkel i vattenspegeln visade att ett eller annat föremål gått till botten.

Medan detektiven ett ögonblick stod rådvill och stirrade på den plats, där han sett den unga flickan försvinna, kommo ett par herrar rusande fram från ett buskage och störtade under höga rop i vattnet.

Samtidigt kom den unga kvinnan upp till vattenytan och fördes i land af de två herrarne. Först då fick detektiven förklaring på gåtan.

Det var en biografteater, som hade engagerat en vacker skådespelerska från en af förstadsteatrarna till att agera själfmörderska.

Den unga damen, som är en utomordentlig simmerska och kan hålla sig flera minuter under vattnet, hade gått in på biografteaterns förslag mot ett betydande honorar för besväret.

Detektiven, hvilkens nyfikenhet nu var väckt på allvar, gick på jakt efter apparaten som skulle ta upp den dramatiska bilden.

Sent omsider fann han den stående bakom en tårpil, som sände sina lutande grenar ut öfver vattnet, så att han ej varit i stånd att se den i första ögonkastet.

En smula flat öfver situationen — särskildt vid tanken på att han kanske själf kommit med på bilden — spatseirade så den köpenhamnske Sherlock-Holmes vidare till nya äfventyr.

Nyckelord: , , , , , ,

Ur Kalmar 21 april 1902

Under processen mot fru Abend, som häktats i Berlin för spiritistisk humbug, liksom fru Roth, har, enligt tyska tidningar, framkommit följande:

De köpenhamnska spiritisterna läto fru Abend komma till Danmark, där sceanser gåfvos hos baronessa Ch. Hr Abend arrangerade kabinettet med all därtill hörande humbug.

Fru Abend afkläddes fullständigt och fick därpå andra klädespersedlar, som tillhörde de danska spiritisterna.

Det varade därefter länge, innan manifestationerna kunde börja. Man såg ett fantom, men mediet såg man icke. En af de närvarande ville vid magnesiumbelysningen taga ett fotografi, men hr Abend stötte honom häftigt tillbaka.

Baronessans tjenstflicka påträffade sedan i fru Abends rum — hon bodde hos baronessan — en mystisk låda med hvita slöjor, silfverbrodyr och tyllchemisser. Då fru Abend upptäckt, att lådan blifvit undersökt, började hon häftigt gråta och tog därpå in på ett hotell hos en väninna.

Slöjorna voro ingnidna med något slags hexmjöl af fosfor och detsamma var fallet med ett hufvudkläde, som fanns i kabinettet, hvarest »anden» förlorat det.

Väninnan, till hvilken fru Abend tagit sin tillflykt, medgaf, att det var hon, som framställt mjölet och gifvit anvisning på dess användning.

Medan fru Abend uppehöll sig i Köpenhamn, ankom från prinsessan Karadja i Stockholm följande telegram: — Res ögonblickligen! Ni är omgifven helt och hållet af spetsbofvar.

Det äkta paret lämnade då strax Köpenhamn för att fortsätta med humbugen i Tyskland, där de nu häktats.

Nyckelord: , , , , ,

Ur Kalmar 1 augusti 1913

De, som under de senaste dagarna gått förbi Maria sjukhus i Stockholm, ha, skrifver A.-B., i den händelse de varit begåfvade med någon iakttagelseförmåga, sett något, som icke precis hör till det vardagliga på denna fredliga fläck af Söder.

Utanför ett fönster i första våningen hänger en tidning, som helt vårdslöst fladdrar hit och dit utan ringaste hållning. Detta är i och för sig icke så märkvärdigt, det märkvärdiga är, att tidningen, som icke precis kan räknas till »våra sjukhus prydande med konstverk» får sitta kvar på ett ställe, där så stor ordning annars råder. Saken blir ännu mer mystisk, då man får se en poliskonstapel gå och patrullera under det tidningsdekorerade fönstret.

Hvad i all världen skall polisen göra där? Stället är ju fredligt nog och polisen kunde godt behöfvas på andra platser. En Sherlock Holmes skulle naturligtvis genast vara på det klara med saken — mellan tidningen och polisen gick en »ledtråd», som i sin tur förde till det af tidningen utmärkta fönstret.

Något fanns bakom det fönstret — men hvad? Något farligt eller åtminstone något som man var rädd om, något, som alls icke fick komma bort. Detta något var polisen satt att vakta på.

Det dröjer naturligtvis icke länge, förrän Sherlock Holmes listat ut, att det verkligen är något i hans teori — ingen är så rik på teorier som Sherlock Holmes i rummet innanför det stängda fönstret med den fladdrande tidningen ligger ingen annan än »Vilda pantern» alias skrädderiarbetaren Lundqvist, den bekante brottslingen, som opererat öfver så godt som hela Sverige vid sina tjufnadsföretag, och som på sin tid häktades i Norrköping.

»Vilda pantern» skickades under rannsakningarna än hit och än dit för att på ort och ställe svara för sina företag, kan man säga, och han lyckades som bekant en gång rymma från ett norrländskt fängelse. Följden af hans företagsamma verksamhet blef en längre tids fritt vivre på Långholmen, där han också vistades någon tid.

Men den vid det fria, laglösa lifvet, vane »Vilda pantern» vantrifdes tydligen med Långholmens ordnade förhållanden, och en vacker dag sjuknade han in. Läkaren konstaterade blindtarmsinflammation oeh ansåg en operation nödvändig, hvarför »Vilda pantern» fördes till Maria sjukhus under iakttagande af den allra största diskretion naturligtvis.

Efter att ha »opererat» själf så många gånger blef pantern nu opererad och befriad från »det lilla maskliknande bihanget», som han just icke hade någon användning för. Operationen gick utmärkt och patienten mår förträffligt.

Man är ytterst mån om honom och lär till och med ha polis inne i hans rum som vakar öfver att han inte begår nägra oförsiktigheter, som t. ex. att klifva upp ur sängen och ge sig ut genom fönstret på någon nattlig promenad.

Nedanför på gatan står en annan af ordningens upprätthållare med blicken riktad upp mot panterburen och ger akt på hvarje misstänkt rörelse därifrån. Till och med den frihetsälskande »Vilda pantern» skulle svårligen kunna befria sig från så mycken välmenande vaksamhet.

En annan sak är, om han är tacksam däröfver, men det får väl vederbörande taga med ro — otack är ju världens lön.

Nyckelord: , , , , , , , , ,

Ur Östgötaposten 24 juli 1896

På de besvär skolläraren Emil Normell i Orlunda, som vid Aska häradsrätt jemte J. A. Johansson i Altorp åtalats, för det de en söndag under hösten 1891 i Orlunda sockenkyrka under pågående gudstjenst med hvarandra spelat kort, anfört öfver Göta hofrätts den 28 November 1894 i målet meddelade utslag, hvarigenom, med upphäfvande at häradsrättens helt och hållet friande utslag, Normell och Johansson ålades att hvar för sig med ed inför häradsrätten betyga, att de icke, som vittnet K. A. Fredriksson i Svås berättat, å orgelläktaren i Orlunda församlings kyrka under predikan spelat kort, har kongl. maj:t meddelat utslag, men ej funnit skäl att i hofrättens utslag göra ändring. Detta mindre vanliga mål kommer alltså att än en gång behandlas af Aska häradsrätt, dit målet i sin helhet återförvisats.

Nyckelord: , , , , , ,

Ur Norra Skåne 8 juni 1883

Stortorgdagen i tisdags hade en hel del folk och djur samlats å våra torg. Hästhandeln var ej synnerligen liflig; deremot såldes ett icke obetydligt antal nötboskap samt får och svin till mycket varierande priser dock i allmänhet något högre än föregående månadstorgdag.

Från Engelholms station afgingo 103 st. nötkreatur 94 svin och det ovanligt stora antalet 211 får.

Lugnet stördes på ett betänkligt sätt af våldsamma uppträden. På aftonen vid 9-tiden anträffades vid torget åtskilliga jernvägsarbetare i krakel med några andra personer. Polisen tog strax itu med de orolige sällarne, som dock i stället för att låta föra sig till ordning, uppförde sig ännu vildare; med anledning deraf blefvo 4 jernvägsarbetare och en skånsk husar indragna i häktet. En af de häktade greps med dragen slidknif i handen. I onsdags hölls polisförhör, då den ene af de häktade arbetarne lösgafs. De andre skola undergå ransakning nästa måndag vid rådhusrätten i Engelholm.

Husarpatrull hade säkert vid detta som så många andra tillfällen varit god att ha tillhands, ty, som det såg ut, hade ordningsmagten svårt att reda sig utan tillhjelp af tillkommande extra biträden. Vid bortforslingen till häktet tilldrog sig det förargelseväckande uppträdet att en elak och för åtskilliga excesser känd ”inföding” passade på att på ett lömskt sätt öfverfalla och misshandla en af de häktade.

Nyckelord: , , , , , , ,

Ur Östgötaposten 2 maj 1902

Det var härom dagen på Vexiö torg. En gumma gick där och tittade sig omkring bland alla äggförsäljarne. Slutligen stannade hon framför en gubbe med menlöst utseende, hvilken bar en korg med stora, vackra ägg. Hon beundrade äggen, hvad de kostade och bestämde sig slutligen för att taga ett par tjog. Gubben räknade beredvilligt till de båda tjogen, och gumman lade dem varsamt i en kruka, som hon bar i förklädet. Då hon fått dit alla äggen och skulle betala, fann hon, att hon ”glömt” sin portmonnä.

”Men jag kan ju ställa krukan med äggen här, mens jag springer hem efter pengar”, sade hon.

”Ja, gerna det”, tyckte gubben.

Det gick en kvart, en halftimme och slutligen en timme, men gumman kom ej tillbaka. Gubben började bli otålig, men lugnade sig ändå en kvart till. Han hade ju krukan med äggen. Fattad af en plötslig misstanke lutar han sig ner och lyfter locket af krukan.

Den var bottenlös.

Nyckelord: , ,

Warning: is_executable(): open_basedir restriction in effect. File(/usr/local/bin/curl) is not within the allowed path(s): (/storage/content/75/155675/hvadnytt.se/:/storage/configuration/wrappers/75/155675/hvadnytt.se/:/tmp/) in /storage/content/75/155675/hvadnytt.se/public_html/wp-includes/class-snoopy.php on line 202