Ur Wilkensons Göteborg N:o 5-6. Mars April 1911.

En tidning i Lyon vet att berätta om en romantisk enleveringshistoria, i vilken en tysk general och hustrun till en Berlinbankir spela huvudrollen. För 18 månader sedan inträffade en tysk general von S. tillsammans med sonen till en Berlinbankir i Genéve i avsikt att låta uppfostra sonen i Frankrike. Sin till flera millioner uppgående förmögenhet deponerade han hos den nämnde bankiren och uppbar i stället 5,000 mark i månatlig ränta.

Bankiren hade nu fattat beslutet att bemäktiga sig generalens förmögenhet och för detta ändamål skickat sin fru till Genéve. Här satte hon sig i förbindelse med en tjänsteman vid Genévepolisen och med därvarande polissekreterare. Dessa mutades nu med en stor pänningsumma och gingo in på bankirfruns plan, som avsåg att låta internera generalen på ett dårhus. Generalen narrades upp i en automobil och fördes till Lyon, där han utsattes för alla möjliga behandlingsmetoder. Men det bar sig icke bättre än att en Lyonadvokat blandade sig i spelet och samtidigt lyckades generalen med kvarlämnande av sitt bagage rymma från Lyon.

Han begav sig till Genéve och därifrån till Zyrich, där han vände sig till en advokat, som anmälde saken för regeringen i Genéve, vilken nu kommer att undersöka affären. Generalen hade lika gärna kunnat besvära sig på diplomatisk väg, men han föredrog att direkt genom sin advokat göra anmälan hos regeringen.

Emellertid har justitiedepartementet i Bern ännu icke erhållit officiell underrättelse om händelsen. Man förmodar, att generalens Zyrich-advokat besvärat sig direkt hos myndigheterna i Bern. Den Genevétidning, som omnämner saken, försäkrar uttryckligen, att centralpolisen i Genéve sedan några dagar igångsatt en utredning i affären, och den anklagade polistjänstemannen har underkastats förhör. Han förnekar, att han mottagit några pängar och bestrider även enskilda detaljer av anklagelseakten. Hela saken är inhöljt i ett mystisk dunkel.

Nyckelord: enlevering

Ur tidningen Kalmar 1909-10-20

I måndags föröfvades återigen ett attentat mot spårvagnarna i Stockholm som lätt kunnat få ganska allvarsamma följder.

När en af den hvita linjens vagnar vid 3-tiden på eftermiddagen passerade östra spårvägsspåret på Narvavägen strax intill Linnégatan hördes plötsligt en mycket stark explosion.

Strax efter det vagnen passerat hittade en liten gosse en bit af en dynamitpatron i spåret. En del af denna hade exploderat och förorsakat knallen, då vagnen gick öfver den. I den kvarblifna biten hade en tändsticka, försedd med tändsats, instuckits.

På grund däraf, att blott en bit av dynamitpatronen exploderade, så åstadkoms ingen skada på spårvagnen.

Man har ännu ingen spaning på attentatsmannen. Saken är öfverlämad till detektiva polisen.

Nyckelord: attentat, detektiva polisen, dynamit, spårvagn

Ur tidningen Kalmar 12 augusti 1912

Detektiva polisen i Stockholm har slutfört en utredning, som i all sin bedröflighet icke saknar sina roliga poänger.

Den 2 juli på aftonen stod en för flera resor stöld straffad person, f. kyparen Karl Manfred Romanus Rosenqvist på Hamngatan. Han sammanträffade då med en stallbroder, f. d. sjömannen Ture Pettersson, och båda öfverenskommo nu att stjäla hvar sin velociped och fara ut på landet för att få landtluft. Rosenqvist tog sin utanför Hamngatan 16 och Pettersson sin vid Jakobstorg.

Då de två blifvit väl försedda, träffade de en gemensam stallbroder, Oskar Flodin, och beslöts det äfven att han skulle få en velociped. En dylik fanns äfven på Hötorget. De besökte nu en del näringsställen i staden, åkande på hvar sin cykel, men dagen därpå togs färden i sällskap ut efter landsvägen till Enköping och Västerås. Här stannade de öfver natten och begingo inbrott i en speceributik, där varor för 35 kronor tillgrepos.

Färden gick nu vidare till Köping, där man öfvernattade och fann en cigarrautomat, som lämnade 30 kr. i byte. Nu fortsattes färden vidare till Eskilstuna, där Pettersson synes tröttnat och återvändt till hufvudstaden pr bantåg. De två andra hade ock tröttnat på velocipedfärden och togo bantåg till Örebro. Här fick Rosenqvist sälja sin öfverflödiga velociped under uppgift, »att han, som varit ute och tränat för olympiska spelens velocipedtäflingar, men icke lyckats bli kvalificerad, måste på detta sätt skaffa sig respengar hem». Han lyckades äfven sälja velocipeden för 40 kr. Hvart de två andra gjort af sina velocipeder har ej kunnat utrönas. Alla träffades nu i Stockholm, där de snart nog häktades.

Anförare för cykelturen synes ha varit stortjufven Rosenqvist, som ytterligare har en mängd stölder på sitt samvete. Före cykelfärden hade han tillgripit ett ur från en sofvande person i Humlegården, som han pantsatt, och en fiol med låda från musikern Hans Paulsson vid cirkus Jack Joyce, hvilken han pantsatt för 5 kr. å assistansen Linnégatan 29. Efter återkomsten till Stockholm från cykeltäflingen gick han ombord å ångaren Tjust, som då låg vid Klara strand, och ur maskinistens hytt tillgrep ett guldur med kedja, värdt 160 kr. Rosenqvist blef nu generös och han, som då var skyldig 4 kr. 50 öre på ungkarlshotellet »Gotthem» vid Jakobsgatan, lämnade uret som pant. Strax därefter skedde upptäckten, och de tre äfventyrarna inburades. De få nu göra färden åter Mälaren rundt, men denna gång i fångskjuts.

Nyckelord: detektiva polisen, Mälaren, OS i Stockholm 1912, Stockholm, stöldturné, velociped