Ur Östgötaposten 2 september 1898

Det har mycket undrats öfver, hvem norska stortinget första gången skulle skänka Nobelska fredspriset. Här i Sverige ha vi nästan tänkt oss Björnstjerne Björnson för hans vänliga skrifverier mot oss. Men nu lärer väl saken vara klar, ty ingen i hela verlden kan förneka, att czar Nikolaus framför andra har rätt till utmärkelsen.

Att döma af grefve Douglas uttalanden rörande czarens fredsbudskap vill excellensen för sin del arbeta för Sverige-Norges anslutning till det stora fredsarbetet, om och när det en gång kommer till stånd. Det passar ju då särdeles väl, att han får fredspriset, då det andra gången utdelas, helst det utan tvifvel skulle vara norska stortinget kärt att få räcka den stora belöningen till en Nobels landsman och dertill en så hjertligen afhållen som grefve Douglas är.

Hvad ändå ibland de mest invecklade frågor lösas enkelt!

Nyckelord: , , , , ,

Ur Östgötaposten 2 september 1898

Till Ö. C. skrifves: Härom dagen sutto å en restaurationslokal i en af länets mindre städer några landtbrukare, som på morgonqvisten vid ett glas öl dryftade väderleken, årsväxten och auktionen efter rusthållare X. i Y., hvilken på försommaren dog i lungsot, sedan före honom hustru och 3 barn bortryckts i samma plåga. Och menade man enstämmigt, att mågen handlade bra illa, som, då han ju var ganska förmögen, inte brände upp paltorna efter gubben, ty den redbara garderoben hade han sjelf behållit. Utan skulle nu lungsoten spridas till himlens fyra väder. Vi ha sagt till honom, menade en af sällskapet, men han har svarat, att det angår honom inte.

Vid ett annat bord satt en främling i staden, uppmärksamt lyssnande till samtalet, hvaraf han inhemtade både tid och ställe för auktionen. Kl. 11 gick han ut till gården, der lungsoten skulle gå under klubban, och kl. 12 hade han köpt hvartenda plagg, som han samlade i en lår och lät föra ut på ett gärde, hvarefter han tuttade på hela lumplådan, som med tillhjelp af något litet fotogen, lågade Gud och menniskor till ett behagligt brännoffer. Sedan gick den märk- värdig främlingen sina färde!

Nyckelord: , , ,

Ur Kalmar 13 mars 1908

Kungamordet i Lissabon upprepas — i en pantomim. Far och son, som föreställa kungen och kronprinsen, dödas på stället.

Från Madrid telegraferas, att i den portugisiska staden Falsas inbyggarna fått idén att framställa kungamordet i Lissabon som pantomim.

Framställningen blef emellertid i alltför hög grad verklighetstrogen. Man hade nämligen icke märkt, att det var skarpa patroner i den revolver, som skulle affyras mot kungavagnen.

Två personer, far och son, som skulle framställa kungen och kronprinsen, föllo båda döda ned på stället.

Nyckelord: , , , ,

Ur Kalmar 21 april 1902

Under processen mot fru Abend, som häktats i Berlin för spiritistisk humbug, liksom fru Roth, har, enligt tyska tidningar, framkommit följande:

De köpenhamnska spiritisterna läto fru Abend komma till Danmark, där sceanser gåfvos hos baronessa Ch. Hr Abend arrangerade kabinettet med all därtill hörande humbug.

Fru Abend afkläddes fullständigt och fick därpå andra klädespersedlar, som tillhörde de danska spiritisterna.

Det varade därefter länge, innan manifestationerna kunde börja. Man såg ett fantom, men mediet såg man icke. En af de närvarande ville vid magnesiumbelysningen taga ett fotografi, men hr Abend stötte honom häftigt tillbaka.

Baronessans tjenstflicka påträffade sedan i fru Abends rum — hon bodde hos baronessan — en mystisk låda med hvita slöjor, silfverbrodyr och tyllchemisser. Då fru Abend upptäckt, att lådan blifvit undersökt, började hon häftigt gråta och tog därpå in på ett hotell hos en väninna.

Slöjorna voro ingnidna med något slags hexmjöl af fosfor och detsamma var fallet med ett hufvudkläde, som fanns i kabinettet, hvarest »anden» förlorat det.

Väninnan, till hvilken fru Abend tagit sin tillflykt, medgaf, att det var hon, som framställt mjölet och gifvit anvisning på dess användning.

Medan fru Abend uppehöll sig i Köpenhamn, ankom från prinsessan Karadja i Stockholm följande telegram: — Res ögonblickligen! Ni är omgifven helt och hållet af spetsbofvar.

Det äkta paret lämnade då strax Köpenhamn för att fortsätta med humbugen i Tyskland, där de nu häktats.

Nyckelord: , , , , ,

Ur Kalmar 1 augusti 1913

De, som under de senaste dagarna gått förbi Maria sjukhus i Stockholm, ha, skrifver A.-B., i den händelse de varit begåfvade med någon iakttagelseförmåga, sett något, som icke precis hör till det vardagliga på denna fredliga fläck af Söder.

Utanför ett fönster i första våningen hänger en tidning, som helt vårdslöst fladdrar hit och dit utan ringaste hållning. Detta är i och för sig icke så märkvärdigt, det märkvärdiga är, att tidningen, som icke precis kan räknas till »våra sjukhus prydande med konstverk» får sitta kvar på ett ställe, där så stor ordning annars råder. Saken blir ännu mer mystisk, då man får se en poliskonstapel gå och patrullera under det tidningsdekorerade fönstret.

Hvad i all världen skall polisen göra där? Stället är ju fredligt nog och polisen kunde godt behöfvas på andra platser. En Sherlock Holmes skulle naturligtvis genast vara på det klara med saken — mellan tidningen och polisen gick en »ledtråd», som i sin tur förde till det af tidningen utmärkta fönstret.

Något fanns bakom det fönstret — men hvad? Något farligt eller åtminstone något som man var rädd om, något, som alls icke fick komma bort. Detta något var polisen satt att vakta på.

Det dröjer naturligtvis icke länge, förrän Sherlock Holmes listat ut, att det verkligen är något i hans teori — ingen är så rik på teorier som Sherlock Holmes i rummet innanför det stängda fönstret med den fladdrande tidningen ligger ingen annan än »Vilda pantern» alias skrädderiarbetaren Lundqvist, den bekante brottslingen, som opererat öfver så godt som hela Sverige vid sina tjufnadsföretag, och som på sin tid häktades i Norrköping.

»Vilda pantern» skickades under rannsakningarna än hit och än dit för att på ort och ställe svara för sina företag, kan man säga, och han lyckades som bekant en gång rymma från ett norrländskt fängelse. Följden af hans företagsamma verksamhet blef en längre tids fritt vivre på Långholmen, där han också vistades någon tid.

Men den vid det fria, laglösa lifvet, vane »Vilda pantern» vantrifdes tydligen med Långholmens ordnade förhållanden, och en vacker dag sjuknade han in. Läkaren konstaterade blindtarmsinflammation oeh ansåg en operation nödvändig, hvarför »Vilda pantern» fördes till Maria sjukhus under iakttagande af den allra största diskretion naturligtvis.

Efter att ha »opererat» själf så många gånger blef pantern nu opererad och befriad från »det lilla maskliknande bihanget», som han just icke hade någon användning för. Operationen gick utmärkt och patienten mår förträffligt.

Man är ytterst mån om honom och lär till och med ha polis inne i hans rum som vakar öfver att han inte begår nägra oförsiktigheter, som t. ex. att klifva upp ur sängen och ge sig ut genom fönstret på någon nattlig promenad.

Nedanför på gatan står en annan af ordningens upprätthållare med blicken riktad upp mot panterburen och ger akt på hvarje misstänkt rörelse därifrån. Till och med den frihetsälskande »Vilda pantern» skulle svårligen kunna befria sig från så mycken välmenande vaksamhet.

En annan sak är, om han är tacksam däröfver, men det får väl vederbörande taga med ro — otack är ju världens lön.

Nyckelord: , , , , , , , , ,

Ur Östgötaposten 4 december 1896

En fosterländsk stämning har sedan några år tillbaka på ett märkbart sätt börjat besjäla folket ute å den småländska bygden mycket mer än förr, skrifver en af Östgöta Corresp. ortmeddelare i Småland.

Svenska flaggan, som förr var så okänd här ute, att högst få af allmogen kunde skilja henne från öfriga länders, svajar nu å bemärkelsedagar vid nästan hvarje folkskola och nu vet nästan hvarje bondbarn, huru den blågula duken med unionsmärket ser ut, och träder man in i folkskolorna en sådan dag, finner man läraren och barnen åtminstone någon stund under dagens lopp sysslande med sådant som berör dagsminnet. (Gustaf Vasa på Gustafsdagen, Gustaf II Adolf den 6 och Karl XII den 30 November samt Konung Oskar på Oskarsdagen o. s. v.), och då sjunges det enstämmig fosterländsk sång af hela skaran af hjertans lust.

Tidningarna hafva ock i det hänseendet gjort mycket godt de senare åren genom att egna sig åt de fosterländska minnena. Det fosterländska i dagspressen följes nämligen mycket mer än man tror, och kommer man till tals med 10—14 åringar från äfven de fattigaste hemmen, gifva de ofta lätt godt besked om bemärkelsedagarnas betydelse, förutsatt att i hemmet finnes en tidning i god fosterländsk anda, och tidningar i motsatt riktning hafva ingen betydligare spridning här ute.

Till en ädel fosterländsk stämning i ett land hör ovilkorligen bekantskap med och förtroende för statschefen, d. v. s. i vårt land konungen; och med afseende dera finner man nu ko nungens bild här ute oftare ån förr skolorna och soldathemmen hafva som bekant för ej så längesedan fått en vacker konung Oskarsbild till skänks, och äfven till de öfriga hemmen hittar den folkkäre monarken nog vägen, nära nog öfver allt under nu ingående jubileumsperioden. Måtte det ej bara blifva alltför underhaltiga porträtter! Måntro exempelvis kringvandrande tafleknallar äro ej så nogräknade med, om de i bygderna schackra ut till och med helt och hållet falska konungabilder.

Bland det goda bör man äfven härvidlag taga det bästa. Säkerligen hafva inga porträtter af konung Oskar och drottning Sofia varit i allo vackrare än de, som helt nyligen utgifvits af bokförläggaren John E. Nilsson i Stockholm. Väl äro de temligen dyra — 2 kr. pr styck — men så får man också något utsökt fint (hvardera porträttet lär hafva ej mindre än 14 färger), och skall man i hemmet hafva ett jubileum-minne af konungaparet, torde inga bilder härvidlag vara mera värda att skaffa dit än just dessa. De kunna med heder sedermera gå i arf till barn och barnbarn.

Nyckelord: , , , , , ,

Ur Kalmar 20 juli 1900

Trafiken i jordens största stad är så oerhörd att de olika underjordiska banorna samt distriktjernbanorna ofvan jord sistlidna år tillsammans befordrade 150 millioner passagerare, hvilket ju icke är mycket långt ifrån en half million per dag! Härtill kommer dessutom den kolossala trafik som eger rum med omnibusar, cabs o. s. v.

De nuvarande kommunikationsmedlen äro emellertid långt ifrån tillräckliga och man har derför på senare år börjat anlägga en stor mängd underjordiska, elektriska banor, hvilka pilsnabbt föra en från den ena delen af jettestaden till den andra. Redan under några år ha ett par af dessa linier varit i gång och till fullo bevisat förträffligheten af det system i enlighet med hvilket de äro anlagda. Den ena linien går från City till Waterloo, den andra från London Bridge till Elefant Castle i sydligaste delen af London.

Nu har i dessa dagar ännu en linie blifvit öppnad för trafik, nemligen »The Central London Railway», som sträcker sig från Bank of England till Shepherd’s Bush i vestra London. Öppnandet af denna linie kommer att få en oerhörd betydelse för trafiken i jettestaden och man måste beteckna hela anläggningen som ett under af ingeniörskonst. När man vet huru den mark, hvarpå jettestaden hvilar, redan i förväg är »underminerad» af jernvägar, gas-, vatten- och elektriska ledningar o. s. v. förstår man hvad det vill säga att bygga en sådan jettetunnel hvarom här är fråga, på ett djup som förefaller hardt när otroligt. London kan i detta hänseende triumfera öfver Paris, som ännu icke blifvit färdigt med sin underjordiska bana, änskönt den yttersta öppningsterminen alltid varit den första juli.

— — — Den nya linien omfattar allt som allt 13 stationer, af hvilka, frånsedt ändstationerna, de mest bekanta äro Newgate Street, British Museum, Oxford Circus, Bond Street, Queens Road, Nolting Hill Gate och Holland Park. Hela turen tar i anspråk 25 minuter och farten utgör 14 miles i timmen, inklusive de 13 uppehållen under vägen.

Vid alla stationerna befordras passagerarna upp och ned medelst väldiga elevatorer. Stationerna äro ytterst elegant inredda och elektriskt upplysta. Man kan inte gerna undgå att känna sig häpen, när man hör på hvilket enormt djup den nya banan är anlagd. Stationen vid Bank of England ligger 60 fot under jorden, och Oxford Circus’ station 80 fot under gatans plan.

De elektriska tågen, hvilka förutom det elektriska lokomotivet, bestå af 7 aflånga, elegant inredda waggoner, kunna medföra 336 passagerare. De passera genom 2 tunnlar, som äro anbragta vid sidan af hvarandra — på somliga ställen dock den ena öfver den andra — och mäta 11 fot i diameter. Vid stationerna utvidgas de till 21 fot. Arbetet har, som redan nämnts, erbjudit oerhörda svårigheter. Men gått i land dermed har man likväl och man kan tryggt påstå att ett så underbart och djerft stycke ingenjörskonst har verlden hittills aldrig skådat.

Djupt under jettestadens myllrande gator brusa nu de komfortabla elektriska tågen fram genom den långa tunnelns becksvarta mörker. Och på de stoppade bänkarna sitter den brådskande affärsmannen förljupad i sin tidning, utan en tanke på att han befinner sig 70—80 fot under jorden. Time is money! Och den nya »Central Railway» skall ytterligare befästa detta hvarje engelsmans förnämsta valspråk.

Nyckelord: , , ,

Ur Kalmar 20 juli 1900

En ny läskedryck, smaklig och fri från alkohol, har Sveriges storloge af verldsgoodtemplarne beslutit söka få fram. Täflan med två pris, ett å 1,000 och ett å 500 kr., kommer att utlysas, hvarefter verkställande rådet i förening med fackmän skall bedöma de inkomna profven på läskedrycker.

Nyckelord: , , ,

Ur Kalmar 20 juli 1900

Kung Oscars tillmötesgående mot tidningsmän är ju allom bekant och upprepas alltid. När t. ex. i fredags kungaparet åkte genom Linde passade en qvinlig, landtlig poet på, att i den öppna vagnen inkasta ett kuvert. Sedan konungen öppnat brefvet och läst det vände han sig till landshöfding Svedelius med orden:
— Var god och öfverlemna detta till referenterna för afskrift, om de så önska.
Brefvet innehöll några enkla, hjertliga verser, som tolkade brefskrifverskans vördnad för kungaparet.

Nyckelord: , , , , ,

Ur Blekingsposten 10 april 1883

En brefskrifvare till Ystads Alleh. meddelar under denna rubrik om en hr A. i T. känd som ”rikskurtisör” med mycket dåliga moraliska principer, huru han äfven fäst sina förföriska blickar på en liten nätt kammarjungfru hos en godsegare i trakten. Efter åtskilliga besvärligheter lyckades han slutligen få ett samtal med den af honom för tillfället tillbedda. Flickan mottog till en början hans smekningar samt lyssnade till hans kärlekssvada, men hastigt hviskade hon: ”Tyst! Der kommer patronen! Spring in i hönshuset och blif der till dess han blir ingången!” Flickan tillbommade emellertid dörren väl, så att vår kurtisör, efter att förgäfves hela natten hafva väntat att hans tillbedda skulle återkomma, först vid ljusan dag blef utsläppt på samma gång som de många hönsen och tupparne. Till på köpet var det patronen sjelf som öppnade dörren och fick se den skamflate kurtisören tillika med hönsen promenera ut. Patronen gaf flickan en extra belöning för det skälmstycke hon spelat den närgångne kurtisören.

Nyckelord: , , ,

Warning: is_executable(): open_basedir restriction in effect. File(/usr/local/bin/curl) is not within the allowed path(s): (/storage/content/75/155675/hvadnytt.se/:/storage/configuration/wrappers/75/155675/hvadnytt.se/:/tmp/) in /storage/content/75/155675/hvadnytt.se/public_html/wp-includes/class-snoopy.php on line 202