Ur Wilkensons Göteborg N:o 5-6. Mars April 1911.

En tidning i Lyon vet att berätta om en romantisk enleveringshistoria, i vilken en tysk general och hustrun till en Berlinbankir spela huvudrollen. För 18 månader sedan inträffade en tysk general von S. tillsammans med sonen till en Berlinbankir i Genéve i avsikt att låta uppfostra sonen i Frankrike. Sin till flera millioner uppgående förmögenhet deponerade han hos den nämnde bankiren och uppbar i stället 5,000 mark i månatlig ränta.

Bankiren hade nu fattat beslutet att bemäktiga sig generalens förmögenhet och för detta ändamål skickat sin fru till Genéve. Här satte hon sig i förbindelse med en tjänsteman vid Genévepolisen och med därvarande polissekreterare. Dessa mutades nu med en stor pänningsumma och gingo in på bankirfruns plan, som avsåg att låta internera generalen på ett dårhus. Generalen narrades upp i en automobil och fördes till Lyon, där han utsattes för alla möjliga behandlingsmetoder. Men det bar sig icke bättre än att en Lyonadvokat blandade sig i spelet och samtidigt lyckades generalen med kvarlämnande av sitt bagage rymma från Lyon.

Han begav sig till Genéve och därifrån till Zyrich, där han vände sig till en advokat, som anmälde saken för regeringen i Genéve, vilken nu kommer att undersöka affären. Generalen hade lika gärna kunnat besvära sig på diplomatisk väg, men han föredrog att direkt genom sin advokat göra anmälan hos regeringen.

Emellertid har justitiedepartementet i Bern ännu icke erhållit officiell underrättelse om händelsen. Man förmodar, att generalens Zyrich-advokat besvärat sig direkt hos myndigheterna i Bern. Den Genevétidning, som omnämner saken, försäkrar uttryckligen, att centralpolisen i Genéve sedan några dagar igångsatt en utredning i affären, och den anklagade polistjänstemannen har underkastats förhör. Han förnekar, att han mottagit några pängar och bestrider även enskilda detaljer av anklagelseakten. Hela saken är inhöljt i ett mystisk dunkel.

Nyckelord: enlevering

Ur Faluposten 1890-09-20

En charkuterihandlare i Wexiö har måst flytta ifrån sin bostad innanför sin butik, enär spökerier gjorde honom wistelsen där olidig. På natten hörde han tunga steg, och då han strök eld på en tändsticka, uppstod ett bedöfwande buller på golfwet wid sängfoten. Han rusade upp och lyste på platsen, wäntande få se jorden öppen, men såg i stället — så täljes det, en stor blodpöl, hwilken han förstenad af fasa observerade en lång stund.

På morgonen begaf han sig till en äldre fru, som i åtta år innehaft lägenheten före honom. För henne woro spökerierna icke främmande, men som hon warit af ett undergifwet, fromt sinnelag, hade hon sofwit godt efter sina aftonböner, och aldrig egentligen lidit af spökenas trampande och suckar, utom när hon druckit allt för starkt kaffe sent på kwällarne.

Ett faktum är, att kwarteret, intill hwilket den spökhemsökta lägenheten gränsar, heter ”Klostret” samt att — wid nedläggandet af wattenledning där i fjol — åtskilliga benrangel af munkar och gråbröder blifwit mer eller mindre oroade.

Då spökerierna emellertid, enligt gammal god sed, alls icke förekomma om dagarne, tröstar sig handlanden i fråga därmed, att hans affär då i stället flitigt frekwenteras af ”köttsliga” warelser, som wisserligen föra rumor med matwarorna, men allid mot kontant ersättning.

Nyckelord: gråbröder, handlare, munkar, skelett, spöke, Wexiö

Ur Wilkensons Göteborg N:o 5-6. Mars April 1911.

I ”Astron. Korrespondens” offentliggör utgivaren, Arthur Stentzell, under rubriken ”Exploderande solar” en uppseendeväckande artikel. Efter en redogörelse för den senaste tilldragelsen av detta slag, det för en kort tid sedan i stjärnbilden ”Ödlan” observerade uppflammandet av en ny eller temporär stjärna, framställer han en alldeles ny teori för stjärnexplosioner, i det han alldeles förkastar den hittills allmänt gängse åsikten, att himlakropparna gå under genom kollision med varandra.

Stödjande sig på de under den nyare tiden vid varje sådan katastrof alltjämt ökade bevisen för befintligheten av ett ofantligt högt tryck, antager Stentzell, att exploderandet av en fixstjärna, d. v. s. en sol, åstadkommes genom en kemisk förändring av dess totalmassa, framkallad av för starkt gravitationstryck.

”Då ämnesbildningen i en stjärna,” skriver han, ”framskridit till den punkt att strålenergin icke längre förmår hålla den oerhörda gravitationsvärksamheten stången, exploderar stjärnan.”

Vår sol kan såsom en stjärna bland de andra stjärnorna naturligtvis icke intaga någon undantagsställning. Man kan därför med stor sannolikhet anta, att även för solen förestår en explosion, vilken naturligtvis för hela dess planetsystem skulle betyda en återgång till ett för millioner år sedan tillryggalagt aggregattillstånd.

När denna redan av forntidens vise anade världsbrand skall inträffa kan ännu icke beräknas. Stentzell hoppas att människosläktet då redan är utdött.

Nyckelord: Arthur Stentzell

Ur Viola. Illustrerat Notis- och Annonsblad för Trädgården 1911 N:r 14 A. April d. 5.

Luitpoldparken i München invigdes den 11 mars. Festen beskrives som en av de vackraste högtidligheterna i Bayern till firande av prinsen-regentens 90-årsdag.

Förra året förvärvades 15 hektar tomter i norra stadsdelen för en kostnad av över två miljoner mark för en parkanläggning. Tio hektar blevo i höstas disponibla för arbetets påbörjande. 50 tusen mark anslogos därtill. Den 6 december sattes arbetet i gång och en areal av 3 hektar iordningställdes samt planterades med 160 st. mycket stora och starka ekar, bokar, björkar och kastanjer, vilka flyttades med frostklump. Den färdiga delen av parken gav vid invigningen intryck av ett gammalt trädbestånd.

På en stor terrass, omkring 3/4 hektar, hava planterats 90 Krimlindar för regentens 90 år och i en särskild grupp 50 ekar till erinran av hans 50-åriga lyckliga regeringstid.

Nyckelord: Luitpold av Bayern, Luitpoldparken, München

Ur tidningen Kalmar 1909-10-20

I måndags föröfvades återigen ett attentat mot spårvagnarna i Stockholm som lätt kunnat få ganska allvarsamma följder.

När en af den hvita linjens vagnar vid 3-tiden på eftermiddagen passerade östra spårvägsspåret på Narvavägen strax intill Linnégatan hördes plötsligt en mycket stark explosion.

Strax efter det vagnen passerat hittade en liten gosse en bit af en dynamitpatron i spåret. En del af denna hade exploderat och förorsakat knallen, då vagnen gick öfver den. I den kvarblifna biten hade en tändsticka, försedd med tändsats, instuckits.

På grund däraf, att blott en bit av dynamitpatronen exploderade, så åstadkoms ingen skada på spårvagnen.

Man har ännu ingen spaning på attentatsmannen. Saken är öfverlämad till detektiva polisen.

Nyckelord: attentat, detektiva polisen, dynamit, spårvagn

Ur Tidning för Wenersborgs stad och län 10 januari 1893

Skyttegillets barnbal sistlidne söndag hade som vanligt lockat mycket folk ända ned ifrån halfmetershöga knubbiga ”raringar” upp till grånande far- och morfäder.

Vid half 7-tiden öppnades balen med en högtidlig promenadpolonäs, som tryggt och obesväradt tråddes af ett par af allra minsta sorten, likväl med ledning af en lifvad och rolig farbror.

Så kommo ringdanser och andra danser tills kl. bortåt half 10, då den efterlängtade utdelningen af godter skedde. Ännu en ringdans, och de små troppade hem, den ene efter den andre, för att hvila ut och drömma om den roliga balen. En och annan af småttingarne höll dock tappert ut tills inemot midnatt.

För ”de stora” slöt balen strax efter klockan 1. Något extra nöje var påtänkt för barnbalen, men måste på grund af mellankommande hinder i sista stund inställas. Antagligen saknades detta dock icke, ty alla tycktes ha utomordentligt roligt.

De balbesökandes antal utgjorde 250 personer, däraf 90 barn.

Nyckelord: bal, Barn, dans, Skyttegillet

Ur Bollnäs tidning 21 februari 1880

Från Delsbo skrifves 13:e dennes till denna tidning’: I år ha vi en högst märkvärdig vinter; blid väderlek och snart sagdt ingen snö, hvadan till större delen hjuldon måste användas.

Efter senaste blidvädret finnes framme i socknen med undantag af på sjöarne icke ens en isskorpa någonstädes och från skogarne kan man blott med största möda framforsla ved till husbehof; att under sådana förhållanden ej ett öre kan förtjenas på timmerforsling, behöfver knappast nämnas.

De gamle gå dagligen med surmulna ansigten och förespå ovilkorligen ett missväxtår. En lycka är imellertid, att de två föregående åren gifvit rika skördar på allt, och de, som hafva några förråd af foder och spannmål kvar, spara nu derpå för kommande hotfulla tider.

Nyckelord: blidväder, Delsbo, missväxtår, snö, spannmål, vinter

Ur Östgötaposten 10 juli 1896

Vid qvarnarne utefter Fyrisån har man länge gjort den iakttagelsen, att vattnet plötsligt sjunker före inträffande större nederbörd. Förhållandet omtalades för personer, som sysselsätta sig med liknande observationer, men dessa ville ej medgifva rigtigheten af ifrågavarande iakttagelser, utan förklarade att det vore rimligare om man påstått att ån steg något strax före nederbörden. Saken är nu föremål för ganska noggranna undersökningar. Den som utför observationerna underrättas pr telefon från närmaste qvarn att vattnet börjat sjunka på ett sätt, som antyder förestående nederbörd. Detta inträffade senast i måndags, då vattenståndet sjönk betydligt, och på tisdagsmorgonen föll som bekant, ett ytterst häftigt regn.

Nyckelord: Fyrisån, meteorologi, mysterium, nederbörd, vädret

Ur Östergötlands veckoblad 1 juli 1887

Då nedgående persontåget från Stockholm till Linköping i söndags afton afgick från Norrköpings station, hände sig att då en resande strax utanför densamma wid kolbryggan räckte ut sin hatt för den sista afskedshelsningen till bekanta å perrongen, hatten fastnade å en på kolbryggan warande stolpe samt förswann från den resandes åsyn. Lyckligtwis undslapp han nu från affären med några skråmor å handen och en förlorad hatt men torde detta utgöra en ytterligare warning att ej luta sig för långt utanför kupéfönstren för undwikande af ännu swårare olyckshändelser, hwilka derigenom lätt kunna uppstå.

Nyckelord: förvånad, hatt, Linköping, Norrköping, Stockholm

Ur tidningen Kalmar 12 augusti 1912

Detektiva polisen i Stockholm har slutfört en utredning, som i all sin bedröflighet icke saknar sina roliga poänger.

Den 2 juli på aftonen stod en för flera resor stöld straffad person, f. kyparen Karl Manfred Romanus Rosenqvist på Hamngatan. Han sammanträffade då med en stallbroder, f. d. sjömannen Ture Pettersson, och båda öfverenskommo nu att stjäla hvar sin velociped och fara ut på landet för att få landtluft. Rosenqvist tog sin utanför Hamngatan 16 och Pettersson sin vid Jakobstorg.

Då de två blifvit väl försedda, träffade de en gemensam stallbroder, Oskar Flodin, och beslöts det äfven att han skulle få en velociped. En dylik fanns äfven på Hötorget. De besökte nu en del näringsställen i staden, åkande på hvar sin cykel, men dagen därpå togs färden i sällskap ut efter landsvägen till Enköping och Västerås. Här stannade de öfver natten och begingo inbrott i en speceributik, där varor för 35 kronor tillgrepos.

Färden gick nu vidare till Köping, där man öfvernattade och fann en cigarrautomat, som lämnade 30 kr. i byte. Nu fortsattes färden vidare till Eskilstuna, där Pettersson synes tröttnat och återvändt till hufvudstaden pr bantåg. De två andra hade ock tröttnat på velocipedfärden och togo bantåg till Örebro. Här fick Rosenqvist sälja sin öfverflödiga velociped under uppgift, »att han, som varit ute och tränat för olympiska spelens velocipedtäflingar, men icke lyckats bli kvalificerad, måste på detta sätt skaffa sig respengar hem». Han lyckades äfven sälja velocipeden för 40 kr. Hvart de två andra gjort af sina velocipeder har ej kunnat utrönas. Alla träffades nu i Stockholm, där de snart nog häktades.

Anförare för cykelturen synes ha varit stortjufven Rosenqvist, som ytterligare har en mängd stölder på sitt samvete. Före cykelfärden hade han tillgripit ett ur från en sofvande person i Humlegården, som han pantsatt, och en fiol med låda från musikern Hans Paulsson vid cirkus Jack Joyce, hvilken han pantsatt för 5 kr. å assistansen Linnégatan 29. Efter återkomsten till Stockholm från cykeltäflingen gick han ombord å ångaren Tjust, som då låg vid Klara strand, och ur maskinistens hytt tillgrep ett guldur med kedja, värdt 160 kr. Rosenqvist blef nu generös och han, som då var skyldig 4 kr. 50 öre på ungkarlshotellet »Gotthem» vid Jakobsgatan, lämnade uret som pant. Strax därefter skedde upptäckten, och de tre äfventyrarna inburades. De få nu göra färden åter Mälaren rundt, men denna gång i fångskjuts.

Nyckelord: detektiva polisen, Mälaren, OS i Stockholm 1912, Stockholm, stöldturné, velociped